11/9 -08 och förödelsen minns vi än

Ålrajt, här är då uppgift tre, min dikt handlar om att sakna någon. (Jag kände att mina treradingar ledde till det faktiskt!) Den är namnlös än så länge men första raden är mer eller mindre översatt från låtnamnet på George Harrisons ''Isn't it a pity?''.

Är det inte synd?
Hur det bara kastades bort?
Och fastän jag saknar dig,
är det väl bara en killgrej,
men säg
saknar du ej mig?

Ni får ursäkta om den inte blev så lång.

Och nu vidare till uppgift fem! (Stod inget om att nummer fyra skulle upp på bloggen, så jag tog mig friheten att hoppa över den. Värt att notera är att jag faktiskt har gjort den, men på papper!)

Miljö: Stadsbiblioteket, Uppsala

Syn:
En till synes förvirrad dam vankar omkring bland bokhyllorna nära stolen jag just nu sitter på. Hennes svamlande förstärker bara intrycket av att hon inte har en aning om vad hon håller på med. Den illskära väskan som hon håller hårt i, är en noterbar kontrast till bibliotekets annars lite ålderdomliga design. Studenterna, som förvånansvärt nog verkar studera, sitter överallt runt omkring mig. Alla har ögonen fästa på den bok de har framför sig, som om den skulle försvinna om de släppte den med blicken.

Hörsel:
Inte ett ljud. Eller jo, vänta! Någon harklar sig! Och långt, långt borta, kanske i tidningssalen som ligger på andra sidan av byggnaden, pratar två personer med varandra, men det är omöjligt att avgöra vad de pratar om. Utanför kör en bil förbi, men det tar ingen runt omkring mig notis om, inte som det ser ut i alla fall. De verkar bara levande då någon oanande själ råkar göra lite för mycket ljud, då utstöter bokzombierna runt omkring mig ett hyssjande ljud som alltid har omedelbar effekt på störningmomentet som tystnar ner utan protest.

Känsel:
Temperaturen är lagom. Eller är den det? Vissa, kanske lite känsligare personer, skulle säkert kunna få för sig att kylan ligger tät i rummet. Men inte jag, inte. Halsdukensom omvirar min hals håller värmen i schack inuti kroppen. Kanske är det även den sköna fåtöljen jag sitter i. Den verkar utstråla en slags värme som smeker min bakända på ett ytterst skönt vis. Det tackar vi för. Men ändå kan jag inte undgå att sakna någonting, där jag sitter i min bortskämt sköna fåtölj, smuttandes på en törstsläckande festis. Servetter! Irritationen stiger nämligen i mitt huvud för varje minut som går av chokladresterna på mina fingrar efter den där Maraboun. Men jag klarar mig!

Lukt:
Ahh. Lukten av gamla böcker och mustigt trä. Finns det något mer kulturellt?

Smak:
Då bibliotikarien äntligen avlägsnat sig från min närvaro tar jag ett bett av sidan 54 i ''Spöket på Canterville'' av Oscar Wilde. Den smakar...ålderdom. Som om den vore en del av ett gammalt kulturellt arv. Och ytterligare en del av det arvet ligger nu i min mage.

Alla sinnen:
Bokhyllor bakom mig, bokhyllor framför mig. Alla utstrålar en värdighet som man inte kan annat än hysa respekt för. En glimt av filmhyllan når mitt öga. Stressade studenter nästan slåss om de många filmerna som fyller ut hyllan. Samtidigt, några meter bort, skymtar jag ännu en nöjd kund hos bokåterlämningsdatorerna. Kul att maskiner kan underlätta diverse uppgifter för oss människor på det viset! Men de ser inte så vackra ut. Att kalla intrycket de ger en förstörelse av sinnestämningen är nog inte ett för starkt uttryck. Vad gör de egentligen här, på det gamla biblioteket som badar i ålderdomlig glans, en glans som kommer från en tidsålder då datorn fortfarande inte hade sett gryningen?
Min uppmärksamhet dras åt ett annat håll. Uppför trappan från barnavdelningen kommer en mamma med sin skrikande baby. Folk tittar argt åt hennes håll. Även jag finner ett irritationsmoment i situationen. Skillnaden är att jag irriteras av att folk inte ser denna stackars mammas försök att tysta ner ungen. Hon måste ju brottas med detta problem nästan hela tiden, för vad är det om inte ett problem att inte kunna gå till allmänna platser utan att behöva skämmas för att ens barn är lite hungrig och börjar skrika ut sitt missnöje? Men jag ska inte svamla iväg för mycket. Summering: Uppsala Stadsbiblioteket är en mysig plats.

8/9 -08 och vi har aldrig kramats mindre

Vänsterinriktad romantisk pojke född 40 år för sent. Så skulle jag beskriva mig själv. Kom ihåg det!

Men då undrar du säkert; vad menar han med vänster egentligen? Låt oss tillsammans slå upp det i ordlistan!

Vänst/er: 1 Belägen på den sida (om ngn) som är motsatt den normalt bästa handen
2 Som har att göra med radikal politik

Tolka själv.

Då var dagens lektion över. I läxa har du att med hjälp av inlägget du just har läst ta reda på vad som menas med ''Washington is Next''. Godspeed.