29/12 -08 och här bloggas det!

Nu har jag äntligen börjat på romanen, dagboken! Lite sent, men jag misstänker starkt att mina lärare inte ens läser de här inläggen som jag jobbar så hårt på för deras skull. I alla fall, i gengäld mot min sena debut så har jag skrivit rätt mycket över lovet, det känns litterärt och bra. Hur ska jag annars summera dessa lediga dagar? Putin är en jävla fascist.

7/12 och schackens drag följer jag

Jag skriver inte så mycket inser jag nu. Inte på bloggen i alla fall. Så jag tänkte att jag gör det nu! Hmm, då återstår bara problemet vad man ska skriva om. Ja, jag kan ju först och främst be om läsarnas expertråd när det kommer till ett högst angeläget dilemma jag brottas med i skrivande ögonblick. På tisdag släpps biljetter till folk-singer-songwritern Bob Dylan, biljetter som troligen kommer kosta runt 1000 pesetas, men vi säger ungefär 600 ändå, då denna summa är i min besittning till skillnad från föregående. Anta då att jag införskaffar mig dessa högst åtråvärda biljetter, schysta bullar tänker ni. Där tänkte ni fel! HUR ska jag ha råd med julklappar då? Ska jag hoppas på ödets nyck, som så många gånger förr levererat hopp i dessa tider då jag alltid på något sätt ändå lyckas få pengar. Eller ska jag supa in julens anda, kyligt (men ack så coolt) peka finger åt Dylan, och köpa de där symbolerna för kärleken som råder i de relationer jag just nu befinner mig i? The Sasumness is surrounding me on all fronts.

20/11 och kaoset är lugnande

Dagens inlägg tillägnas min godaste vän i hela världen, nämligen Mikaela. Mikaela är en glad tjej med jättefina glasögon som hon inte skäms över att visa upp. Hon byter hårfärg oftare än Kalle Anka äger allt och alla, men det blir alltid lika fint! Tyvärr är denna förtjusande tjej inte singel, fakta som tär på min själ var dag, men hennes fästman Björn är mycket att hänga i julgran, korean som han är. Hmm...vad mer vet jag om denna pingla...just det, hennes musiksmak är i min mening inte den bästa, men vissa guldkorn kan man hitta på hennes iPod. Lite Coldplay är aldrig fel till exempel. Så tack för att du finns Mikaela, du gör världen en lite mysigare plats att vistas i!

För att lära känna Mikaela lite bättre, och för att lyssna på hennes iPod-musik, besök mikaeladahlstrom.blogg.se!

Förresten så randomizade min mamma fram en Sex and the City-box idag, med typ tre säsonger av serien. Så då var min helg fullbokad!

13/11 och löven är bara ett minne blott

Okej lärarna hade tydligen inte glömt bort bloggen. Nu skulle vi skriva dikter!

Stjärnenatt
En ton av blå på natten slå
och stjärna tindra i ro
Ett ljusspel genom rummet gå
och än en gång börjar jag tro

Tro på natten den långa,
tro på att den bara har börjat
att för evigt lyckan fånga
i min egen Stjärnenatt

Jag var inte på förra lektionen, så jag har ingen aning om vad man ska skriva om här. Uppfattade dock ordet ''konst'' så jag skrev helt enkelt om ett konstverk, nämligen Stjärnenatt av Vincent van Gogh (coolaste konstnären någonsin?).

Förlorat
Genom grönskande dalar jag går
Genom skogar där klockan inte längre slår
Omgiven av sol
En doft av kaprifol
Väcker minnen om hennes hår

Glada ansikten som jag inte ser
Skrattande som jag inte förstår mer
Ett rike för mig
Men jag hör ej
Den brinnande kärlek som mig omger

Kan bara lägga mig ned och inte vara
Utan att denna kallelse besvara
Bli en fjäril
Försvinna många mil
Och all omåttlig smärta bespara

Jag fattade verkligen inte isbjörnsdikten som vi skulle inspireras av. Kanske har jag inte känsloförrådet som krävs. Men jag uppfattade en förvandling, så jag skrev om det. Fast sen blev det ändå mer av en skildring av smärta.

Dit och tillbaka
Ett fjärran land i en annan värld
jag nu stigit in i
Tygnd av en fruktansvärd färd
som nu satt mig fri

Nyfiket jag utforskar denna plats -
ser mig omkring
En nyfikenhet som snart ersatts
av allting

Värme, kyla, åska och vatten mig blända,
plågan kommer tillbaka
Vill hem igen, aldrig mer återvända
Då universums alla element i mig skaka

Kan inte förstå hur det slutade, hur jag kom hit
Biter på naglarna omedvetet
Märkandes mitt nya mod, hur jag vuxit
överlevt min färd till helvetet

Jag gillar verkligen inte versmåttet man skulle skriva i, men jag var ju tvungen! Det låter bara så...tarvligt på något sätt. Men försig kanske det vore lite mer intresseväckande då man läser det högt än andra versmått... går lite studsigare och snabbare liksom.

Dikt 4:

Jag är inte Jo:are och som sagt var jag inte på förra lektionen, så jag vet tyvärr inte hur man skriver en prosa. Och texten som fanns på bloggen var inte heller så hjälpsam! (No 'fence =))

I övrigt så sov jag tio timmar inatt, måste nog vara rekord för en skolnatt. Men ändå är jag grymt trött nu. God natt!

5/11 -08 och proven hopar sig

Okej, några stycken har pressat mig att skriva så jag får väl ta och göra det. Annars gör jag inte det eftersom mina litterär gestaltnings-lärare totalt verkar ha glömt bort att vi skulle blogga. Men vad ska jag skriva om nudå, pressad som fän som jag är? Jag kan ju först och främst ta och informera om att jag fixade så att man kan kommentera nu! Ännu mer värdefull information, you say? Yoghurt är alltid gott, sommaren är snart här och jag längtar till helgen, då matteprovet är över. Men nu måste jag plugga, och med plugga menar jag glida in i vardagsrummet och kolla på tv. Hare!

11/9 -08 och förödelsen minns vi än

Ålrajt, här är då uppgift tre, min dikt handlar om att sakna någon. (Jag kände att mina treradingar ledde till det faktiskt!) Den är namnlös än så länge men första raden är mer eller mindre översatt från låtnamnet på George Harrisons ''Isn't it a pity?''.

Är det inte synd?
Hur det bara kastades bort?
Och fastän jag saknar dig,
är det väl bara en killgrej,
men säg
saknar du ej mig?

Ni får ursäkta om den inte blev så lång.

Och nu vidare till uppgift fem! (Stod inget om att nummer fyra skulle upp på bloggen, så jag tog mig friheten att hoppa över den. Värt att notera är att jag faktiskt har gjort den, men på papper!)

Miljö: Stadsbiblioteket, Uppsala

Syn:
En till synes förvirrad dam vankar omkring bland bokhyllorna nära stolen jag just nu sitter på. Hennes svamlande förstärker bara intrycket av att hon inte har en aning om vad hon håller på med. Den illskära väskan som hon håller hårt i, är en noterbar kontrast till bibliotekets annars lite ålderdomliga design. Studenterna, som förvånansvärt nog verkar studera, sitter överallt runt omkring mig. Alla har ögonen fästa på den bok de har framför sig, som om den skulle försvinna om de släppte den med blicken.

Hörsel:
Inte ett ljud. Eller jo, vänta! Någon harklar sig! Och långt, långt borta, kanske i tidningssalen som ligger på andra sidan av byggnaden, pratar två personer med varandra, men det är omöjligt att avgöra vad de pratar om. Utanför kör en bil förbi, men det tar ingen runt omkring mig notis om, inte som det ser ut i alla fall. De verkar bara levande då någon oanande själ råkar göra lite för mycket ljud, då utstöter bokzombierna runt omkring mig ett hyssjande ljud som alltid har omedelbar effekt på störningmomentet som tystnar ner utan protest.

Känsel:
Temperaturen är lagom. Eller är den det? Vissa, kanske lite känsligare personer, skulle säkert kunna få för sig att kylan ligger tät i rummet. Men inte jag, inte. Halsdukensom omvirar min hals håller värmen i schack inuti kroppen. Kanske är det även den sköna fåtöljen jag sitter i. Den verkar utstråla en slags värme som smeker min bakända på ett ytterst skönt vis. Det tackar vi för. Men ändå kan jag inte undgå att sakna någonting, där jag sitter i min bortskämt sköna fåtölj, smuttandes på en törstsläckande festis. Servetter! Irritationen stiger nämligen i mitt huvud för varje minut som går av chokladresterna på mina fingrar efter den där Maraboun. Men jag klarar mig!

Lukt:
Ahh. Lukten av gamla böcker och mustigt trä. Finns det något mer kulturellt?

Smak:
Då bibliotikarien äntligen avlägsnat sig från min närvaro tar jag ett bett av sidan 54 i ''Spöket på Canterville'' av Oscar Wilde. Den smakar...ålderdom. Som om den vore en del av ett gammalt kulturellt arv. Och ytterligare en del av det arvet ligger nu i min mage.

Alla sinnen:
Bokhyllor bakom mig, bokhyllor framför mig. Alla utstrålar en värdighet som man inte kan annat än hysa respekt för. En glimt av filmhyllan når mitt öga. Stressade studenter nästan slåss om de många filmerna som fyller ut hyllan. Samtidigt, några meter bort, skymtar jag ännu en nöjd kund hos bokåterlämningsdatorerna. Kul att maskiner kan underlätta diverse uppgifter för oss människor på det viset! Men de ser inte så vackra ut. Att kalla intrycket de ger en förstörelse av sinnestämningen är nog inte ett för starkt uttryck. Vad gör de egentligen här, på det gamla biblioteket som badar i ålderdomlig glans, en glans som kommer från en tidsålder då datorn fortfarande inte hade sett gryningen?
Min uppmärksamhet dras åt ett annat håll. Uppför trappan från barnavdelningen kommer en mamma med sin skrikande baby. Folk tittar argt åt hennes håll. Även jag finner ett irritationsmoment i situationen. Skillnaden är att jag irriteras av att folk inte ser denna stackars mammas försök att tysta ner ungen. Hon måste ju brottas med detta problem nästan hela tiden, för vad är det om inte ett problem att inte kunna gå till allmänna platser utan att behöva skämmas för att ens barn är lite hungrig och börjar skrika ut sitt missnöje? Men jag ska inte svamla iväg för mycket. Summering: Uppsala Stadsbiblioteket är en mysig plats.

8/9 -08 och vi har aldrig kramats mindre

Vänsterinriktad romantisk pojke född 40 år för sent. Så skulle jag beskriva mig själv. Kom ihåg det!

Men då undrar du säkert; vad menar han med vänster egentligen? Låt oss tillsammans slå upp det i ordlistan!

Vänst/er: 1 Belägen på den sida (om ngn) som är motsatt den normalt bästa handen
2 Som har att göra med radikal politik

Tolka själv.

Då var dagens lektion över. I läxa har du att med hjälp av inlägget du just har läst ta reda på vad som menas med ''Washington is Next''. Godspeed.