lördag 25 april 2009

Än en gång 25/4 -09 och jag återkommer med ett!

Detta inlägg tillägnas Charlotte som påminde mig om vad uppgift 1 var.

1: Boken heter ''Revolution!''
Baksida:
Kavan Osmani var redan vid en ung ålder lite av en rebell. Han vägrade göra vad förskolelärare sade, startade krig i matsalen när maten inte behagade honom, och samlade alltid ihop en grupp av gerillasoldater när mobbare behövde bekämpas.
Tio år senare började Kavans karriär som revolutionär. Läs om hans hisnande liv, en läsupplevelse som tar dig igenom kommunismens uppväckande i Alaska, den röda flaggans seger i Sydamerika samt kapitalismens fall i Europa!

25/4 -09 och Alla uppgifter!

Här är alla de uppgifter som vi har fått instruktioner om på bloggen. Är det något mer jag ska lägga upp? Mejla i så fall!

1: Vad var uppgift 1 för något? Jag lägger upp det när jag fått reda på mer.

2:
GRUBBEL
av Nils Ferlin

Det är så embarligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.

Jag kan verkligen relatera till denna dikt. Få är de som känner till, om ens någon alls, hur mycket jag egentligen tänker på saker som aldrig får någon effekt, betydelse eller inverkan på vare sig mig eller någon annan. Det kan ibland kännas lite onödigt. Är det så för alla måntro?


3: Dikten lyder:
Är det inte synd?
Hur det bara kastades bort?
Och fastän jag saknar dig,
är det väl bara en killgrej,
men säg
saknar du ej mig?

4: Syn:
Han gick uppför den branta backen. När han kommit upp stannade han och såg ut över den föstenade staden. Det regnade stora, gröna regndroppar, till synes bestående av syra. Egentligen hade han bråttom, men han dröjde ändå kvar på den kraftigt upplysta platsen.

Hörsel:
Han gick med knakande ben uppför backen, samtidigt som han hörde indianrobotarna närma sig. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden. Därifrån kunde han fortfarande höra trombonerna spy ut sina djävulssonetter. Det regnade tyst och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar vid platsen med öronen på helspänn för att inte missa en endaste ton av undergångens timma.

Känsel:
Han gick tröttsamt uppför backen. När han kommit upp stannade han och såg glatt ut över staden, den stad som han så länge hade saknat. Det regnade och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar, lättad över äntligen att få vara hemma.

Lukt:
Han gick uppför backen. Lukten av mexikanare stack fortfarande obehagligt i näsan. När han kommit upp stannade han och såg ut över staden. Denna doft, doften av storstad, påminde honom om hur Himalayas vida bergskedjor en gång hade dödat hans överparfymerade kanin. Det regnade och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar för att försöka insupa så mycket han kunde av denna lukt, denna lukt som förstärkte hans hämndbergär. Bergskedjejävel!

Smak:
Han gick uppför backen, men halkade halvvägs upp. Smaken av asfalt kompletterade hans dag och blod sipprade nedför hans haka när han ställde sig upp igen. Mmm, gott. Kanske var han en vampyr trots allt? När han kommit upp stannade han och såg ut över staden. Det regnade och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar, slickande på blodfläckarna på marken efter en död fågel, vars kadaver han slängde i buskarna i närheten. Begäret efter blod hade ökat.

Alla sinnen:
Han njöt fortfarande av den där underliga känslan när han gick uppför den branta backen. Vad hade hon kallat det? Just det, kärlek! När han kommit upp stannade han, och med lukten av hennes hår inbäddat i näsan såg han ut över den vackra staden. Det regnade kalla droppar och egentligen hade han bråttom, men han dröjde sig ändå kvar och lyssnade på livets orkester.

5: Denna uppgift finns redan här på bloggen! Se 11/9 -08.

6: Morgonen:
Imorse då jag bryggde kaffe besöktes jag plötsligt av kronofogden. Han påstod att jag var en tjuv, och nu ville han ha mina pengar. Det hela slutade dåligt. Han hamnade på bårhuset och jag i fängelset.

Med verb:
Imorse då jag bryggde kaffe bestöktes jag plötsligt av kronofogden. Jag avbröt mitt bryggande när han påstod att jag var en tjuv, och nu ville ha mina pengar. Vi slogs i en sisådär tretton minuter. Vi svettades. Vi grät. Vi blödde. Sedan slutade det dåligt för båda två. Han hamnade på bårhuset och jag kastades i fängelset.

Med adjektiv:
Imorse när jag dansande bryggde nattsvart kaffe besöktes jag plötsligt av en kalhjässad och kostymklädd kronofogd. Han påstod att jag var en simpel tjuv, och nu ville ha mina kopiösa mängder pengar. Det hela slutade mäkta dåligt. Han hamnade på det lokala bårhuset och jag i fängelset.

Med substantiv:
Imorse när jag med ett slagträ i handen bryggde ett nattsvart kaffe besöktes jag av kronofogden som hade en kniv i beredskap. Han påståd att jag var en tjuv och samhällsfara, och nu ville han ha mina pengar och mitt kapital. Det hela slutade dåligt. Han hamnade på bårhuset fyllt av andra döda, och jag i fängeslet fylld med folk som ville döda.

7:
O – ojojoj

Dialog mellan Lucas (L), Oskar (O) och Tommy (T) den 17/9 – 08 (Ludvig och My gästspelar)

Riktiga:

O – Ojojoj.

L – Mm, nu är det Betapet som gäller!

T - Vi skulle ju spela Warcraft!

L – Du skulle ju spela med Kavan.

T - Men tanka ner Battlelan.

L – Nää...

T - Jo, vi kollar bara om det går! Gå in på google, sök på Battlelan, tryck download, tryck på h, spara på run, sen, när du trycker på run…

Ludvig - Du kommer få förklara allt det där igen, fattar du väl?

T- Nej, det är lugnt.

L - Hur gör man då?

T – Sen går man in på google… (Går iväg till sin egen dator)…Fattar du inte?!

L – Okej, ska du ha min IP då?

T - Mm vänta...okej nu.

L – 197.176.237.1.

T – I alla fall, starta Battlelan, sen lägg i ditt IP..

My kommer in.

My – Asså, har ni pengar? Jag behöver. Lucas, har du? Komigen!

L – Mitt skåp är det med svarta lås.

T - ...Okej, det var inget.

L - Funkar det inte?

T – Annars måste man tanka i Hamachi tror jag, men jag vet inte.

O – Kavan, vad ska du göra med det där?...Kavan, får jag fråga vad du håller på med?!

L - Kavan, jag gillar ditt linne!


Romanversion:

O – Ojoj!

L – Japp, nu är det Betapet som gäller!

T – Men du hade ju lovat att vi skulle spela Warcraft!

L – Jag trodde att du skulle spela med Kavan?

T – När sa jag det? Komigen, tanka ner Battlelan nu, så att vi kan spela.

L – Jag har ingen lust.

T – Vi kan bara se efter om det fungerar! Först går du in på google.se, sök där på ''Battlelan'', sedan trycker du på download och H. Spara datafilen på run, sedan, när du väl tryckt på run så...

Ludvig – Du förstår väl att du förmodligen kommer behöva förklara det igen?

T – Nej, det ska nog inte behövas.

L – Men hur sa du att man gör nu då?

T – Du går först in på google...förstår du inte?!

L – Okej, okej, behöver du min IP-adress nu?

T – Ja, vänta lite bara...Okej, säg den nu.

L – Den är 197.176.237.1.

T – Okej, då kan vi börja! Starta först Battlelan, sedan skriver du in din IP.

My kommer in.

My – Har någon av er pengar på er? Jag behöver lite. Har kanske du, Lucas?

L – Jag har lite i skåpet, det med det svarta låset.

T – Det blev ingenting med Battlelanet...

L – Fungerar det inte?

T – Tyvärr, man måste ladda ned det i Hamachi tror jag, men jag är inte säker.

O – Du, Kavan, vad ska du göra med det där?...Kavan, får jag fråga vad du håller på med?!

L – Kavan, jag gillar ditt linne!


Utdrag ur 1984, skriven av George Orwell:

''Varför gjorde de det?'' sade Winston en smula häpen. Parson fortsatte triumfatoriskt:

''Min jänta fick klart för sej att det var nånslags fientlig agent – han kanske hade kommit med fallskärm till exempel. Men poängen du. Vet du vad som satte henne på spåret allra först? Hon la märke till hans underliga skor – hon sa hon aldrig hade nån med såna skor förr. Så det kunde gott va en utlänning. Bra smart av en liten sjuårstjej, va?''


8:
Sittande mitt i jordgubbsfältet betraktade hon den ensamma hare som i sin tur betraktade henne. Hon ställde sig upp, men haren rörde inte på sig, trots att de var bara några meter ifrån varandra. Hon kunde till och med gå fram till den. Haren bara stod kvar och stirrade nyfiket på henne. Hon tog harens tassar i sina lena händer, och de började dansa i månljuset. Hon sjöng en sång, en sång hon hade kunnat sedan länge, en svängig trudelutt om kärlek. Där kunde hon stå i all evighet. Inget annat behövdes, och för första gången på länge log hon, ett stort leende som snart brustit ut i ett skratt. Där stod de nu, skönheten och odjuret och skrattade tillsammans.
''MAMMA!''
Nora ville ha mer mat. Hon brukade alltid vara hungrig efter dagis.
''Vajföj lej du mamma?''
''Nejnej, jag ler inte'', svarade Noras mor medan hon kontinuerande dansade bort till spisen. ''Jag har bara haft en bra dag.''

9: -

10: Novellen är kanske lite för lång för att publiceras här? Jag skickade den till Tony, om ni har slarvat bort den så kan jag på begäran skicka den igen!

10,5: Den äckliga naturberättelsen är inte uppgiftsklassifierad på eran blogg. Jag tänkte först att jag lika gärna kunde lägga upp den här, men sedan märkte jag att den är över ett A4-papper långt. Vill ni att jag ska göra det ändå? Säg till.

11 och 12:
Dessa finns redan publicerad här på bloggen. Se 13/11.

Har jag hoppat över någon uppgift nu? Finns det något mer ni vill se? Tveka inte att säga till! Kavan, Nv07a

måndag 2 februari 2009

2/2 och megadöd är nära!

Okej, jag skriver. Men om vad? Först och främst, i rent litteräriskt gestaltningssyfte kan jag ta och berätta att romanen går framåt. Jag har ingen aning om när den ska vara klar men enligt min uppfattning (som oroande nog inte är baserat på någon information alls) så går det nog bra med hänsyn till deadlinen. Vi säger att det gör det.
Nu när jag kommit in i blogginlägget lite och känner rytmen (hoppas att ni också gör't!) så kom jag på vad jag kan skriva om. För så här i vintermörkret är det lätt hänt att man kommer på sig själv med att önska någonting. Något uppmuntrande, något drivande eller kanske bara något som skulle var underbart tillfredsställande...hehe. Min lista (Något inspirerat från Pelles typexempel på ett blogginlägg):
* Höst! Så att jag kan lyssna på George Harrison i en aura som passar bra (det vill säga med sådär härligt orangea och bruna färger överallt).
*En egen ryssmössa. Den jag occasionally lånar är smutsig =). För sig så ska ju Curling försöka fixa en. Men han kommer liksom hem i sommar. Inte så planenligt med tanke på väderförhållandenas anpassning till säsongerna.
*Soligare cykelresa till skolan. Jag fryser.
*Att Ronny och Henrik startar upp sin bloggjävel igen. Tror knappast de läser detta men ändå. Tjata på dem när ni ses. Tillsammans kan vi göra en skillnad!
...Kan inte komma på något mer nu. Kanske är jag bara ingen newfag, som den nyligen internetuppkomna termen lyder, som gnäller över för mycket. Hoppas att även ni inte är det. Over and out.

måndag 29 december 2008

29/12 -08 och här bloggas det!

Nu har jag äntligen börjat på romanen, dagboken! Lite sent, men jag misstänker starkt att mina lärare inte ens läser de här inläggen som jag jobbar så hårt på för deras skull. I alla fall, i gengäld mot min sena debut så har jag skrivit rätt mycket över lovet, det känns litterärt och bra. Hur ska jag annars summera dessa lediga dagar? Putin är en jävla fascist.

söndag 7 december 2008

7/12 och schackens drag följer jag

Jag skriver inte så mycket inser jag nu. Inte på bloggen i alla fall. Så jag tänkte att jag gör det nu! Hmm, då återstår bara problemet vad man ska skriva om. Ja, jag kan ju först och främst be om läsarnas expertråd när det kommer till ett högst angeläget dilemma jag brottas med i skrivande ögonblick. På tisdag släpps biljetter till folk-singer-songwritern Bob Dylan, biljetter som troligen kommer kosta runt 1000 pesetas, men vi säger ungefär 600 ändå, då denna summa är i min besittning till skillnad från föregående. Anta då att jag införskaffar mig dessa högst åtråvärda biljetter, schysta bullar tänker ni. Där tänkte ni fel! HUR ska jag ha råd med julklappar då? Ska jag hoppas på ödets nyck, som så många gånger förr levererat hopp i dessa tider då jag alltid på något sätt ändå lyckas få pengar. Eller ska jag supa in julens anda, kyligt (men ack så coolt) peka finger åt Dylan, och köpa de där symbolerna för kärleken som råder i de relationer jag just nu befinner mig i? The Sasumness is surrounding me on all fronts.

torsdag 20 november 2008

20/11 och kaoset är lugnande

Dagens inlägg tillägnas min godaste vän i hela världen, nämligen Mikaela. Mikaela är en glad tjej med jättefina glasögon som hon inte skäms över att visa upp. Hon byter hårfärg oftare än Kalle Anka äger allt och alla, men det blir alltid lika fint! Tyvärr är denna förtjusande tjej inte singel, fakta som tär på min själ var dag, men hennes fästman Björn är mycket att hänga i julgran, korean som han är. Hmm...vad mer vet jag om denna pingla...just det, hennes musiksmak är i min mening inte den bästa, men vissa guldkorn kan man hitta på hennes iPod. Lite Coldplay är aldrig fel till exempel. Så tack för att du finns Mikaela, du gör världen en lite mysigare plats att vistas i!

För att lära känna Mikaela lite bättre, och för att lyssna på hennes iPod-musik, besök mikaeladahlstrom.blogg.se!

Förresten så randomizade min mamma fram en Sex and the City-box idag, med typ tre säsonger av serien. Så då var min helg fullbokad!

torsdag 13 november 2008

13/11 och löven är bara ett minne blott

Okej lärarna hade tydligen inte glömt bort bloggen. Nu skulle vi skriva dikter!

Stjärnenatt
En ton av blå på natten slå
och stjärna tindra i ro
Ett ljusspel genom rummet gå
och än en gång börjar jag tro

Tro på natten den långa,
tro på att den bara har börjat
att för evigt lyckan fånga
i min egen Stjärnenatt

Jag var inte på förra lektionen, så jag har ingen aning om vad man ska skriva om här. Uppfattade dock ordet ''konst'' så jag skrev helt enkelt om ett konstverk, nämligen Stjärnenatt av Vincent van Gogh (coolaste konstnären någonsin?).

Förlorat
Genom grönskande dalar jag går
Genom skogar där klockan inte längre slår
Omgiven av sol
En doft av kaprifol
Väcker minnen om hennes hår

Glada ansikten som jag inte ser
Skrattande som jag inte förstår mer
Ett rike för mig
Men jag hör ej
Den brinnande kärlek som mig omger

Kan bara lägga mig ned och inte vara
Utan att denna kallelse besvara
Bli en fjäril
Försvinna många mil
Och all omåttlig smärta bespara

Jag fattade verkligen inte isbjörnsdikten som vi skulle inspireras av. Kanske har jag inte känsloförrådet som krävs. Men jag uppfattade en förvandling, så jag skrev om det. Fast sen blev det ändå mer av en skildring av smärta.

Dit och tillbaka
Ett fjärran land i en annan värld
jag nu stigit in i
Tygnd av en fruktansvärd färd
som nu satt mig fri

Nyfiket jag utforskar denna plats -
ser mig omkring
En nyfikenhet som snart ersatts
av allting

Värme, kyla, åska och vatten mig blända,
plågan kommer tillbaka
Vill hem igen, aldrig mer återvända
Då universums alla element i mig skaka

Kan inte förstå hur det slutade, hur jag kom hit
Biter på naglarna omedvetet
Märkandes mitt nya mod, hur jag vuxit
överlevt min färd till helvetet

Jag gillar verkligen inte versmåttet man skulle skriva i, men jag var ju tvungen! Det låter bara så...tarvligt på något sätt. Men försig kanske det vore lite mer intresseväckande då man läser det högt än andra versmått... går lite studsigare och snabbare liksom.

Dikt 4:

Jag är inte Jo:are och som sagt var jag inte på förra lektionen, så jag vet tyvärr inte hur man skriver en prosa. Och texten som fanns på bloggen var inte heller så hjälpsam! (No 'fence =))


I övrigt så sov jag tio timmar inatt, måste nog vara rekord för en skolnatt. Men ändå är jag grymt trött nu. God natt!